Blodriska
Lactarius deterrimus
Denna sida beskriver granblodriska (Lactarius deterrimus) – den vanligaste blodriskan i Sverige, i vardagligt tal ofta bara kallad "blodriska". En orange skogssvamp som blöder morotsröd mjölksaft vid snitt – ett unikt och nästan oförväxlat kännetecken. Växer troget under granar i mossig barrskog. Enkel att identifiera tack vare den färgade mjölken, men kräver ordentlig tillagning för bästa smak.
Referensbilder på blodriska
Verkliga foton från olika växtplatser och åldrar. Klicka för större vy.
Så känner du igen blodriska
Fem tydliga kännetecken du ska leta efter. Gå igenom dem uppifrån och ner – efter sista punkten ska du känna dig säker.
Hatten
Orange med koncentriska zoner
Hatten är 7–12 cm bred, först konvex med inrullad kant, sedan trattformad med en tydlig fördjupning i mitten. Färgen är blek orange till morotsorange med mer eller mindre tydliga koncentriska zoner (ringar) av olika orangetoner. Ytan är slät och lätt klibbig i fuktigt väder. KARAKTÄRISTISKT: Äldre partier och skadade områden utvecklar blågrön till grönaktig missfärgning – ett unikt och pålitligt identifieringsdrag.
- Orange med koncentriska zonringar
- Trattformad med fördjupad mitt
- Slät, lätt klibbig yta
- Blågrön missfärgning vid skada och ålder
Undersidan – skivor med mjölk
Orange skivor som blöder
Skivorna är orange till blekt orange, tätt packade och löper något nedåt foten (decurrenta). Vid minsta skada eller brytning börjar skivorna utsöndra MJÖLKSAFT (latex) – den är morotsröd till orange och rinner som små droppar. Mjölken oxiderar inom 10–30 minuter och övergår till vinröd och slutligen brunröd. Skadade skivor utvecklar samma blågröna missfärgning som hatten.
- Täta, orange skivor som löper ner på foten
- MJÖLKSAFT: morotsröd → vinröd → brunröd
- Mjölken syns direkt vid brytning
- Blågrön missfärgning på skadade skivor
Foten
Orange med mörkare fläckar
Foten är 4–7 cm hög och 1,5–2,5 cm tjock, cylindrisk och orange med en ljusare, vitaktig zon allra överst. Ytan har små mörkare orange gropar eller fläckar (scrobiculae). Med åldern blir foten ihålig inuti. Ingen ring, ingen volva. JÄMFÖRELSE: Läckerriska (L. deliciosus) har mer utpräglade, rundade gropar på foten och växer under tall istället.
- Orange med mörkare fläckar och gropar
- 4–7 cm hög, ihålig hos äldre
- Ingen ring eller volva
- Läckerriskan har djupare gropar och växer under tall
Köttet
Orange kött med rinnande mjölk
Genomskärningen avslöjar blekt orange till morotsfärgat kött som genast börjar utsöndra den karaktäristiska mjölksaften. Mjölken är morotsröd vid uttag men övergår gradvis till mörkare vinröd-brun. Köttet runt snittytorna brunfärgas där mjölken oxiderat. Konsistensen är spröd (typiskt för Lactarius). Gröna missfärgningar kan synas på ytan där svampen hanterats.
- Blekt orange kött med morotsröd mjölk
- Mjölken övergår till vinröd inom 30 minuter
- Sprött kött – typiskt för riskor
- Gröna fläckar på utsidan vid hantering
Växtplatsen
Mossig granskog
Blodriskan bildar mykorrhiza uteslutande med GRAN (Picea abies). Den föredrar mossig, fuktig granskog med blåbärsris och lingon. Vanlig i hela Sverige från juni till november, med topp i augusti–september. Växer ofta i grupper på samma platser år efter år. Allra vanligast i tät, mossbeklädd granskog – den typiska svenska svampskogen.
- Uteslutande under GRAN – aldrig tall eller löv
- Mossig granskog med blåbärsris
- Vanlig i hela Sverige, juni–november
- Samma platser år efter år
Förväxlingsarter
Dessa arter kan förväxlas med blodriska. Lär dig skillnaderna – det är enklare än du tror.
Så skiljer du dem
- 1Växer under TALL – blodriskan under gran
- 2Mjölken förblir orange längre – blodriskan övergår snabbare till vinröd
- 3Tydligare, rundade gropar (scrobiculae) på foten
- 4Ofta mer intensivt saffransorange i färgen
Snabbfakta
Vanliga frågor om blodriska
Var växer blodriska?
Under gran, gärna i ung granskog, vid hyggeskanter och i granplanteringar med mossa. Sök din kommun på Svampkartan.
När kommer blodriskan?
Augusti till oktober. Svampkartan visar läget just nu per kommun.
Kan den förväxlas med något giftigt?
Skär i svampen: blodriskan släpper orange till röd mjölk och får gröna fläckar där den skadats. Riskor med vit mjölk är andra svampsorter, flera av dem skarpa och olämpliga. Röd eller orange mjölk betyder alltid ätlig riska.
Måste man förvälla blodriska?
Nej. Stek direkt i torr panna.
Hur rensar man blodriska?
Skär av foten, som ofta är maskig, och kontrollera hatten i snitt. Borsta bort barr, undvik vatten.
Hur förvarar man blodriska?
Stek och frys i portioner. Torkning fungerar sämre, den blir seg.
Tips för plockning
Rätt tidpunkt, rätt teknik och rätt utrustning gör stor skillnad.
Bästa säsong
Juli–november, bäst i augusti–september
Bästa förhållanden
Mossig granskog efter höstregn. Tät granskog med blåbärsris och lingon – klassisk svensk svampmark.
Så plockar du
Bryt eller skär vid basen. Kontrollera mjölksaften – den ska vara morotsröd. Blodriskans kött missfärgas snabbt, men det är helt normalt.
Korg och förvaring
Utmärkt att steka direkt eller att salta (en finsk och baltisk tradition). Grillad blodriska med smör och salt är en klassiker. Torkning fungerar men ger en starkare, bittrare smak.
Om blodriska
På denna sida handlar det om granblodriska (Lactarius deterrimus), i vardagligt tal ofta bara kallad "blodriska" – den vanligaste blodriskan i Sverige. Skär i hatten och se mjölksaften pärla fram – orange som morotsjuice. Det är blodriskans signatur, en riska svamp som gör sig själv enkel att identifiera och som är en av få matsvampar du faktiskt kan äta direkt ur skogen utan att tillaga.
Blodriskans signatur
Granblodriskan (Lactarius deterrimus) växer i symbios med gran och är den vanligaste blodriskan i Sverige. Tallblodriskan – också känd som läcker riska (Lactarius deliciosus) – är en närbesläktad art som hittas under tall, främst i södra Sverige. Båda är goda matsvampar och båda har den karakteristiska orange mjölksaften.
Så känner du igen den
Hatten är 5–12 centimeter, först välvd och sedan trattformad, orange med koncentriska ringar (zoner) och ofta gröngrå fläckar i mitten på äldre exemplar. Skivorna är orange och skiftar grönt vid skada. Foten är ihålig, orange och har ofta små ljusare gropar.
Blodriskans gyllene regel: Alla riskor med morotsorange till vinröd mjölksaft är goda matsvampar. Riskor med vit mjölksaft är skarpa och kräver särskild behandling, eller är giftiga (svartriska, Lactarius necator).
Förväxlingsrisker
Den viktigaste förväxlingen att hålla koll på är skäggriskan (Lactarius torminosus), som har vit mjölksaft och en luden, fransig hattkant. Den är inte farlig men obehaglig på magen om den äts otillagad. Svartriska (Lactarius necator) ska däremot lämnas helt – den misstänks vara cancerframkallande. Bland riska svamp i Sverige är mjölksaftens färg alltid det första du kontrollerar.
Var och när den växer
Granblodriska – den vanligaste blodriskan – finns i hela landet där det växer gran. Säsongen är lång, juli till oktober, och den dyker ofta upp i vågor efter regn. På Gotland och Öland med kalkrik mark är den ovanligt frekvent och stor. Läcker riska hittas i första hand under tall i södra Sverige.
Smak, saltning och larvkontroll
Smaken är mild med en lätt fruktighet och en svag pepprig eftersmak rå. Stekt blir den mer nötig och fyllig. Den klassiska tillredningen är stekt i smör med lök, men fungerar också i grytor, soppor och gulasch.
Den traditionella förvaringsmetoden är saltning – skikta riskorna med grovt salt i en burk och låt stå svalt i fyra veckor. Fungerar också att frysa (efter stekning) eller torka, även om torkad blodriska tappar en del av karaktären.
Larvinvasion är en återkommande utmaning för blodriskor – kontrollera alltid foten genom att skära igenom den. En andra fruktkropp på hösten är ofta larvfri och då är blodriskan i sitt absolut bästa skick.
Blodriskor delar mark med kantareller och Karl Johan – när du hittar en kantarellfläck i granskog, leta alltid efter blodriska i samma område. Och tvärtom.
Var i Sverige växer blodriska?
Blodriska har rapporterats i 268 av Sveriges 290 kommuner. Här är kommunerna med flest observationer.
...och 260 kommuner till. Sök din kommun
Liknande arter
Visste du att...
Blodriskor är en av få matsvampar som faktiskt kan ätas råa – men smaken blir mycket bättre efter en stund i pannan. I Östeuropa, särskilt Estland, är riskor en delikatess som ofta saltinläggs.