Trattkantarell

Om trattkantarell

Så känner du igen den

Hatten är liten, 1–4 cm, navlad eller direkt trattformad, med en ovansida som är gulbrun till nästan svartbrun. Ofta kan du se ett litet hål rakt ner genom hatten in i den ihåliga foten. Foten är gulbrun till klart gul, slank, ihålig och ganska skör.¹³

Undersidan har samma typ av åsar som vanlig kantarell – grunda, förgrenade ryggar – men de är gråblå eller blekt gula och tvärrynkade. Det är inga riktiga skivor. När svampen blir gammal blir åsarna gråare. Det är en bra detalj för att skilja trattkantarellen från svart trumpetsvamp, som har en helt slät undersida.¹³

Var den växer

Trattkantarellen lever i mykorrhiza – samma typ av symbios som kantarellen – och hittas nästan uteslutande i mossig granskog. Den föredrar måttligt sur, lite fuktig mark där det växer väggmossa och husmossa. Återkommer du år efter år till samma skog kommer du att hitta dem på ungefär samma platser.¹³

Säsongen är typiskt september–november och toppar oftast i mitten av oktober. I södra Sverige kan de börja redan i slutet av augusti om sommaren varit blöt, men i Norrland är september den första lönsamma månaden. De tål lätt frost – till skillnad från de flesta andra matsvampar – och är ofta de enda du hittar långt in i november.¹²

Tillagning och plockaretikett

I köket är de utomordentliga torkade. Tråda dem på tråd eller lägg dem på torkställning, blås luft i 40 °C och de håller i åratal. Smula sedan ner i sopp, sås eller risotto. De är förvånansvärt rika på vitamin D – mer än dubbelt så mycket som vanlig kantarell – vilket gör dem särskilt värdefulla under vintern.⁴

Plockaretiketten är enkel: snitta av foten med kniv och lämna myceliet i fred. Skaka ner sand och barr i skogen så slipper du bädden hemma.